Den globala dödligheten vid förlossning har minskat, men enligt WHO:s beräkningar dör fortfarande ca 350000 kvinnor samt ca 4 miljoner barn årligen. Det motsvarar ungefär att en blivande mamma avlider varannan minut och 1000 nyfödda varje timme.

Under 2010 förlöstes i Sverige 113000 kvinnor enligt det medicinska födelseregistret, och ungefär 20 000 av dessa svenska förlossningar fick diagnosen “värksvaghet”. Värksvaghet innebär ett långt, smärtsamt och utdraget förlossningsarbete. En förlossning där kvinnan har värkar, men förlossningsprocessen avstannar och livmodermunnen inte öppnas på ett adekvat sätt. Vid värksvaghet tränger aldrig fostret ned i förlossningskanalen och förlossningen stannar upp.

Vid värksvaghet finns en ökad risk för fostrets välbefinnande. Dels på grund av det utdragna förlossningsarbetet som tröttar både mor och barn, men också pga. av en nedsatt syresättning av livmodern/moderkaka/ fostret. Alla svenska förlossningar övervakas idag med CTG samt fosterskalp-blodprover vid behov. Studier visar dock att övervakningen av fostret vid värksvaghet ofta är bristfällig. Dels beroende på den utdragna processen men också mycket beroende på att signalerna från fostret är tämligen diskreta och svåra att tyda. Frekvensen av CP-skador har inte förändrats sedan 2:a världskriget, trots en ökad fosterövervakning.

Bakgrund
Livmodern är en av kroppens största muskler. När livmodern jobbar inadekvat under det aktiva förlossningsarbetet (som vid värksvaghet), uppstår syrebrist i vävnaden med en ökad produktion av mjölksyra (laktat). En utmattad livmoder under förlossning liknas ibland vid en maratonlöpare, en maratonlöpare med en ökande laktat produktion orkar inte springa mer. En utmattad livmoder jobbar inte heller adekvat. Upprepade kliniska studier visar att livmoderns laktathalt avspeglas i fostervattnet, och genom att analysera halten av laktat i fostervatten vid avstannad förlossningsprogress kan man med god säkerhet identifiera de förlossningar som löper en ökad risk för komplikationer. En mycket stor del av de förlossningar där barnet föds påverkat/skadat har höga nivåer av laktat i sitt fostervatten.

Under åren 2002-2005 genomfördes i Sverige den s.k. “pH-laktatstudien”. Detta var ett stort multicenterprojekt, en randomiserad-kontrollerad studie, där man vid 3000 förlossningar jämförde två olika metoder av fosterövervakning (pH/laktat i fosterblod). Studien visade att mäta fostrets laktathalt i skalpblod under förlossningen var en bra metod för övervakning. Efter studiens slut infördes laktat i fosterblod som en rekommenderad metod för fosterövervakning på samtliga 47 förlossningskliniker i Sverige. Idag har det gått 7 år sedan studien stängde, och ett pågående projekt är följa upp och redovisa svenska förlossningsdata efter att metoden infördes. Har fosterövervakningen förbättrats efter att vi införde denna nya metod? Föds det färre sjuka barn idag?

Som en fortsättning på tidigare studier pågår även ett projekt där sambandet mellan laktathalten i fostrets blod och laktathalten i fostervatten studeras. Upprepade studier visar att det finns ett samband mellan höga nivåer av laktat i fostervatten och barn som föds påverkade vid födelsen. Man har påvisat en överrepresentation av låg Apgar poäng vid födelsen, ökad frekvens av “återupplivning av den nyfödde”, ökad frekvens av barn överförda till barnklinik, samt en ökad frekvens av barn med neonatala kramper (HIE) i gruppen med höga laktathalter i fostervatten. Förhoppningen är att i en framtid kunna kombinera dessa metoder och på så sätt kunna förbättra övervakningen av fostret under förlossningen ytterligare.